Mandelgren Kvalitetssäkring

.

Eftersom vi vet hur viktigt det är med  appliceringsteknik och bedömning av underlaget är, har vi från början agerat "målarmästare" till våra referensprojekt och på det sättet har ett kvalitetssäkringsprogram utformats. Det startar med en förundersökning där underlaget bedöms för att utforma lämpligt program för underarbete och målning. I vissa fall föregås detta av en färgarkeologisk undersökning och, om det skulle behövas, har vi även kompetens för att utföra skadeutredningar.

Vi följer målningsprojektet genom alla moment, kontrollerar skikttjocklek, bedömer underlag för övermålning samt vidareutbildar projektens målare och hantverkare genom hela processen. Vårt kvalitetssäkringsprogram innebär också att alla moment och material dokumenteras i en restaureringsrapport som också kan användas för avrapportering till antikvariska myndigheter vid bidragsärenden.

Nedanstående referensobjekt har följts på detta sätt  i olika omfattning.

Vid intresse för kvalitetssäkring av Ert målningsprojekt, kontakta gärna oss och begär offert.

Ditt meddelande har skickats
Ett fel uppstod, meddelandet skickades inte.

.

.

Referensobjekt sedan 1999

Nedan finns ett antal referensobjekt där våra linoljor använts i restaureringar sedan 1999. Projekten har varierande komplexitet och underlag som gjutjärn, stål, puts, sandsten och givetvis trä, i form av fasader, fönster och skulpturala objekt. Vid publiceringen av webb-sidan kommer inte alla projekt kunna visas, men vi fyller på allt eftersom texter och bilder blir klara.

Gunnebo slott

Bilderna från Gunnebo slott är tagna 2018, alltså året efter målningen på väst- och norrfasaden. Notera gärna att färgen fortfarande har kvar sin fina sidenglans efter ett års exponering. Det är ovanligt bland dagens linoljefärger som ofta bryts ned mycket snabbare, och som kritar påtagligt bara på något år.

.

Ett av de mest ambitiösa och fantastiska projekt jag fått vara delaktig i är rekonstruktionen av fasaden på Gunnebo slott. Det mest fantastiska där är faktiskt inte färgen, utan fasadpanelen som minutiöst rekonstruerats av slottsarkitekt Stefan Günther och timmermän på Gunnebo, enligt Carlbergs originalritningar från 1780-talet.

Men visst är det fantastiskt att den höga ambitionsnivån inte bara sträckte sig till den handhyvlade rekonstruerade fasadpanelen av trä, utan att man också ville ha den målad som på 1700-talet med vår linoljefärg. Glad i hågen åkte jag dit och berättade om de traditionellt kokta linoljorna, om linoljefärgen och om hantverket. Man beställde färg och vi svarade glatt att de kunde höra av sig när våren närmade sig och man kanske hade bestämt sig för en kulör. Men det gick inte för dem. För man behövde måla genast. Syd-fasaden höll just på att monteras och man ville inte riskera att planken deformerades. Men det gick vi inte med på. Det var nämligen vinter och köldgrader. De fick välja ett annat fabrikat.

Visst var alla lite nedslagna av detta, men faktum är att vi gav oss inte. Antingen målas det under målningssäsong, eller också inte alls med vår färg. Hur skulle det se ut om man målade ett helt slott under vintern med vår fina färg, och så gick det åt skogen bara för att man inte håller sig till reglerna? Det skulle ju ändå vara än mer sorgligt, tänkte vi.

Hursomhelst så kom våren och sommaren 2017 lagom till att väst- och norr-fasad skulle målas. Det var en fantastisk känsla att se hur ytorna byggdes upp från grunden med den varma linoljan, och sedan färgen, tunt och väl struken, avslutningsvis moddlad med penslar av god kvalitet.

För måleriet stod Kaj Ps måleri 

.

Wergelandsmonumentet

Bilderna från Wergelandsmonumentet är tagna 2017, dvs efter att monumentet stått i ur och skur i 18 år. Man kan se att det finns mekaniska skador på vassa hörn, och att kritningsprocessen så smått påbörjats, men i det stora hela är färgen i fint skick.

.

Konservator Jan-Petter Brennsund vid Folkemuseet i Oslo hade ett dilemma. Wergelandsmonumentet skulle restaureras och detta var även hans examensarbete vid Konstakademin i Köpenhamn. Han var dock tveksam till att använda linoljefärg. De resultat han sett från moderna linoljefärger imponerade inte på honom. Men han såg heller inte att de fanns något bra alternativ, eftersom monumentet som var av gjutjärn sedan skulle stå utomhus i väder och vind. Det var dessutom svårt skadat efter åratal med bristande underhåll. Nu hade han hört mitt föredrag vid NIKU, Norskt institut för kulturminnesforskning, om mina försök och om hur traditionellt kokt linolja skiljde sig från den moderniserade. Vi bestämde oss för ett samarbete där jag levererade linolja kokad enligt 1700-talsreceptet med bly(II)oxid.

Jan-Petter utarbetade restaureringsprogrammet och var projektansvarig. Tillsammans med Jon Braenne, konservator och färgforskare vid Norskt institut för kulturminnesforskning utformades färgrecepten med den traditionellt kokta linoljan Anno 1770 som bindemedel pigmenterade med historiska pigment. Restaureringen av Wergelandsmonumentet invigdes i maj 1999.

Under de år som förflutit har Jan-Petter och jag med jämna mellanrum övervakat monumentet. I höstas var vi där tillsammans. Färgen sitter fint. Den har mattats ned något, kritningen är fortfarande av ytterst liten omfattning. På några ställen finns mekaniska skador, och grundfärgen med blymönja har blottlagts. Det börjar bli dags med lite underhåll trots allt.

Men det kommer att räcka med en mild rengöring, bättrings-målning och oljning. Sedan kan Oslos invånare åter njuta av nationalhjältens minnesmonument i ytterligare ett antal år innan det är dags för i alla fall en liten översyn.

.

Lejongruppen, sandstenskulptur av Sergel

När Sergels skulpturgrupp var klar och skulle fotograferas regnade det. Det var förstås irriterande. Men plötsligt fick jag syn på hur regndropparna liksom ställde sig på tå på den nymålade ytan. Vattendropparna var klotrunda av sin ytspänning, vilket faktiskt är ett kännetecken för Mandelgren linoljefärg. Den bibehåller sin skyddande verkan länge.

.

Anders Zander, kulturarvsspecialist vid Statens fastighetsverk ringde mig en höstdag 2007 och bad mig hjälpa till med en skadeutredning på en linoljebemålad exteriör sandstensskulptur av Johan Tobias Sergel från 1770-talet. Sagt och gjort, men inte i en handvändning. Man trodde först att det var fel på färgen. Skulpturgruppenen hade restaurerats två gånger inom loppet av tre år, och befann sig bara efter något år återigen i ett erbarmligt skick. Färgen flagade och lagningsbruket lossnade.

En utredning tillsattes med involverade konservatorer, ingenjörer och forskare. Slutligen slog två sinsemellan oberoende expertutredningar fast att grundproblemet bestod i att det cementinnehållande lagningsbruk som använts var starkt alkaliskt. Detta resulterade i sin tur i att lagningsbruket vid fuktpåverkan expanderade och lossnade. Eftersom linoljefärg inte klarar starkt alkaliska underlag frättes bokstavligen linoljefärgen bort på skulpturens fogar, och stenen skadades av fukt och frostsprängning.

Efter en långsam rengörings-, lagnings- och torkningsprocess av skulpturgruppen utfördes slutligen en målningsbehandling med Tessins egen beskrivning av oljefärgsmålning av sandsten som modell. Hela skulpturen inklusive dess fundament impregnerades med Linolja Anno 1770 uppvärmd till ca 80 grader Celsius. Linolja Anno 1770 är "kokad" enligt Scheeles recept med bly(II)oxid från 1770, men skall dessutom alltså värmas innan impregnering för att bli lättflytande och tränga in långt i stenen.

Efter fjorton dagars torktid för grundoljan, målades första skiktet med linoljefärg med samma traditionellt kokta linolja som bindemedel, dvs Linolja Anno 1770. Skulpturen målades med sammanlagt fyra skikt och kunde slutligen avtäckas.

Det regnade samma dag, vilket irriterade mig som skulle fotodokumentera. Men plötsligt fick jag syn på hur regndropparna liksom ställde sig på tå på den nymålade ytan. Man riktigt kunde se hur pregnanta och klotrunda de var av sin ytspänning på den skyddande linoljefärgsbemålade ytan. Det gjorde mig glad. Här fanns inga ingångar för regn och rusk mer. Enligt uppgift mår Sergels lejon fortfarande bra. Den som har vägarna förbi Utrikesdepartementet i Stockholm kan själv se dem, högst upp på taket på den byggnad som också kallas Arvfurstens Palats, mitt emot Kungliga Operan.

Den som vill använda Linolja Anno 1770 på sitt hus måste vända sig till professionella målare, eftersom den endast får användas yrkesmässigt på grund av dess blyhalt. Om man vill måla sitt hus själv så har vi alternativet Linolja Exteriör. Det är en blandning av Linolja Anno 1770 och Linolja Anno 1851, och tillåten att säljas till privatpersoner.